Ovetande..

Såg Emys text på msn "...I wanna know the truth insted of wondering why.." den passade in på mig just nu..
Varför kan man aldrig få veta sanningen?
Jag vill veta varför han aldrig svarar ordentligt istället för att bara flyta runt det..
Kommer jag någonsin få veta? Verkar inte så...
Men som sagt, lyckan kommer inte till alla verkar det som trots allt...

Jag undrar varför det är så viktigt att prata med sitt ex varje dag..
Visst dom är barndomskamrater men ändå?!
JAG tycker inte att man behöver prata varje dag bara för det..
Trodde att VI va tillsammans nu och hade "bildat" familj...
Men det känns inte så..
Vi åkte till ICA idag och handlade innan vi åkte till svärmor och svärfar, och jo gissa vem vi träffade på där då?
SJÄLVKLART.. Henne..
Och Mathias kunde självklart inte slita blicken ifrån henne eller hennes röv..
Känns fint att han fortfarande spanar in och flirtar med sitt ex..
Känns skit bra för mitt dåliga självförtroende och mitt psyke..
Men men, jag kanske inte är ämnad för att få må bra med en kille längre..
Man börjar ju undra vad man gör för fel egentligen...

Men men, Milo har börjat prata jätte mycket nu (eller jaa mest läten men ändå) och han skrattar nästan ordentligt.. För någon dag sen blev han skit rädd för sig själv när han fick fram ett ljud när han skulle skratta.. Haha ni skulle sett.. Ögonen blev skit stora och han blev tyst som en mus sen blev det inge mer skrattande..

Tur att jag har honom, annars hade jag nog inte funnits kvar än..
Känns piss, iochmed att mathias faktiskt va min räddning för ett år sedan och nu känns det som om han skiter i allt som har med mig att göra...
Och vi firar 1 år imorrn.. De är skoj...
Nej inte direkt..